Åkte från jobbet ca 13 igår eftermiddag, hem, slänga i sig mat, packa väskan, för att sedan landa ute hos mormor och morfar kl 14. Inte slösa på minutrarna här inte

Dumpade Lukas hos de medan jag traskade ut i skogen i sällskap av klöv och blod. Blev ett ca 400 m långt, bloduppehåll 15 m, 4 vinklar. Aningen längre upehåll mellan blodet än jag brukar. Traskar runt där i lugnan ro och nynnar lite fint. Plötsligt knakar det till och jag hoppar högt tittar upp. 10 meter framför mig står Fröken Rådjur och glor. Jag tar ett steg till för att få bort henne så hon inte ska klampa i mitt spår. Tillsut skuttar hon obekymrat iväg och jag traskar vidare. Nog fasiken ser jag henne skymta lite senare i spåret också…Hmm, skogen är stor men tydligen inte tillräckligt stor för oss båda

4 timmar senare får även Lukas traska med ut i skogen. Går fint, ringar lite vid bloduppehållet. Flaxar iväg en större bit i slutet. Väljer att vara helt tyst i närheten av klöven och vänta ut honom. Tillslut hittar han den. Och vem skymtar några tiotalmeter därifrån….? Jo Fröken Rådjur…igen!

När vi sedan åkte hem på kvällen lattjade vi med klöven i trädgården. De tidigare klövarna har varit hela och fina. Denna är mera skavt och benet sticker ut lite. Och desto godare tycker Lukas. Han som brukar vara så finkänslig kan nu tänka sig att norpa åt sig den och gnaga lite mysigt på den…Knasboll!

Midsommardagen bjöd på lydnadstävling på Uddevalla Brukshundklubb. Jag passade dit att åka dit. Istället för Lukas hade jag med mig kameran för att fota. Men lite motljus gjorde att bilderna blev lite sisådär, men bjuder på ett gäng ändå

Irländsk setter i klass 1

Schäfer, kom 2:a i klass 1.

Pinschern Gibson, klassvinnare i klass 1.

Vissa hundar hade lagt till momentet ”kolla om sekreteraren rakat bene..?” i klass 2.

Läggande under inkallning i eliten. Hund, Nellie.

Tollare, i eliten, med charmiga öron på vift.

Många duktiga ekipage och domaren gav flertalaet 10:or.

Unghundarna hade halvtråkigt och roade sig med brottning.

I väntan på prisutdelning, även klassvinnare i eliten.

I fredags packade jag och Lukas in oss i lilla Clion och styrde mot Göteborg. Ibland förundras man över hur myckt som ryms i en sådan liten bil. Jag, Lukas, en typ sportbag, en lite mindre väska, 3 agilityhinder samt diverse småpåsar – bara i bagaget. På golvet i baksätet låg agilityslalomet samt 2 gamla infravärme. Samt Lukas i baksätet och jag bakom ratten. På hemvägen byttes påsar och infravärme istället mot 26 kilo hundmat. Och ändå rullade bilen finfint. Att köra utan bromsar som ligger på gör verkligen susen

I vilket fall som helst vankades det grillfest på lördagkvällen. Vi var 8 pers och 3 hundar. Trevligt hade vi långt in på natten. Även Lukas. Ibland har han verkligen svårt att gå och lägga sig. Särskilt när vi är borta. Detta trots att vi är hos syrran ofta och han brukar kunna gå och lägga sig. Men är det grillfest och det finns gäster så är han artig nog att vara social – hela tiden!

Framåt 23 när det började bli lite småkyligt emellanåt tog jag ut hans täcke som han slumrade på. När vi sedan gick in vid halv 1 hade han legat med oss ute hela tiden. Trots hög musik och mycket prat. Inne var det först vanlig musik och sedan drog vi igång Singstar. Och trots att våra sångröster inte är de vackraste i vanliga fall, och speciellt inte så sent på kvällen envisades han med att ligga hos oss i vardagsrummet. Jag visade honom täcket inne i vårt sovrum i ett försök att ”natta” honom, men vips var han ute hos oss igen. Hög musik bekommer honom inte. Är det fest så är det, enligt honom

Även i värmen har Lukas ibland svårt att gå och lägga sig. Han ligger gärna i skuggan i gräset vid vårt förråd. Men ligger man på altanen och solar, som jag gjorde idag, så ska han vara med. Ett tag låg han mitt i solen på täcket jag hängt mot räcket för att slippa vinden. Han flåsade och tyckte det var varmt men icke att han går och lägger sig. Nära ska man vara. Så ibland får man stänga in honom eller helt enkelt gå in själv. För går man själv in så svansar han efter direkt.

Detta är lite knepigt tycker jag. Annars har han inte alls samma ”flockkänsla”. Att kuta iväg i skogen är inga problem. Han tycker sig klara sig bra själv. Men på kvällar är han väldigt noga med att ha koll på oss. Är man borta för länge på kvällen har han ofta svårt att somna hårt, utan måste va beredd när man kommer hem. Rätt charmigt ändå..

Har ni vågat bada än? Inte jag och Lukas, badkrukor som vi är…

La ett litet spår till Lukas i söndags. Det blev inte med något blod utan bara klöven. Cirka 350 meter långt, 2 vinklar, liggtid drygt 3 timmar. Vår ”vanliga spårskog” är mest barrskog och mark med barr och lite gräs. Men söndagens skog var mest lövskog och spåret gick genom blåbärsris nästan hela tiden. Stundvis över nedfallna träd och rishögar sedan vinterns snömängder och blåst.

Hur gick det då? Ja laddningen är det inget fel på. Medan jag smet iväg för att lägga spåret gick pappa en liten runda med Lukas. När de passerar där jag gick rakt upp i skogen drog Lukas till. Så luktsinnet borde det inte vara fel på Även när han och jag sedan gav oss ut för att gå det visar han att han VILL.

Tappar lite hit och dit, som vanligt. Men att spåret gick i blåbärsris gjorde att det krävde koncentration och nosen långt ner i riset. Kanske borde lägga oftare i sån terräng..? Korsningen över en grusväg klarar han av ok. Stannar och sitter och väntar först eftersom det var ett smalt men djupt torrt dike i vägen. Finkänslig som han är trodde han att det var stopp där. Ett litet ”hopp över” så fortsatte han. Klöven hittade han men tyckte nog att han kunde slippa ta den i munnen och bara ta emot godisen.

Insåg att jag nog har lite stora krav på honom. Sett hundar som spårar med nosen tätt inpå spårkärnan och det är väl det jag förväntar mig av honom. Men jag får nog godta att han flaxar lite. Oftast finner han ju ändå tillbaka till spåret utan hjälp. Och när jag gick där i skogen konstaterade jag att han jobbar FRAMÅT. Blir det lite stopp och tapp stannar han inte upp och tycker det är trist och går och pinkar eller nåt annat, utan han jobbar sig framåt.

Kanske vi kan våga oss på det där anlaget i sommar iaf….

Som ni vet så brukar Lukas vara lite kinkig med maten. Enligt honom är det inte dödsnödvändigt att äta upp hela dagens ranson varje dag. Men tack vare Oliver´s så behöver han bara äta drygt 4 dl om dagen. Vilken kan vara kämpigt nog…

Sedan kommer DE DÄR dagarna. Då han blir en riktig hund och kan äta hur mycket som helst. Visst ska man försöka hålla en jämn balans på matintaget. Men han äter tills han blir mätt och sedan säger det stopp även de dagarna. Och dessutom visar han ingen tendens att rusa i vikt om han får lite mycket mat någon dag.

Så igår morse blev skinkpaketet tomt. Då fick han frukosten i den. MUMSFILLIBABA! På kvällen letade vi fram Qulan och fyllde den med mat. Vips så var vardagsrummet ett slagfält mellan honom och Qulan. Dyka under fåtöljen för att komma åt matsmulorna, rusa runt bordet för att jaga Qulan och skälla när den fastnar bakom soffan. Så tillslut hade han knaprat i sig närmare 6 dl den dagen…Men en mätt hund är en lycklig hund sägs det

Gammal film från tidigare lek med Qulan. Det gick betydligt vildare till igår i vardagsrummet

När det råder lågkonjuktur inom träningen tar Lukas sitt extraknäck på största allvar – trappspanare. Han sitter mer än gärna ute på trappan och håller koll på alla grannar, folk som går förbi och även ingenting. Fick han skulle han säkerligen kunna sitta där i timtal.

Och ett stort TACK för alla gratulationer i förra inlägget

I måndags packade jag, mamma, pappa och Lukas husvagnen och for iväg tvärs över landet. Målet var Stockholm och sista delen av min utbildning, medan de själva passade på att ha lite skön semester. Solen gassade och värmde så att vi klivit in i sommarmånaderna var det inget tvivel om

4 dagar fullspäckade med föreläsningar, massa info, mera muskler, praktiskt prov, trevligt sällskap och massa hundar. Kändes lite tomt att på fredagen ge sig av och inte säga ”syns om några månader för nästa steg” utan snarare ett stort ”lycka till!” till varandra. Nu har jag gjort mitt och det återstår bara att vänta på att skolan går igenom och godkänner mina praktiktimmar och skickar hem mitt diplom.

Så ni som ställt upp och lånat ut era hundar – förbered er på ev telefonsamtal och stort tack för att jag fått klämma på era hundar!

När vi lämnade Stockholm halv fem på fredag eftermiddag hamnade vi såklart i kö…Vad sägs om att förflytta sig 2 mil på en timme?! När det väl flöt på hade vi ju ändå en husvagn att släpa runt på där bak. Så vi konstaterade att det tar cirka 5½ timme med bara bil, 6½ med husvagn dit, 7½ timme hem när man hamnar i köer….

Så vi vart inte hemma förrän närmare 23.30. Packa ur husvagnen och kasta sig i säng. 5½ timme senare var det bara att kliva ur och slänga i sig frukost och åka iväg. En träningskompis skulle på MH med sin goldenpojk. Hade tidigare nämnt att jag aldrig sett MH i verkligheten utan bara folks filmer på hemsidor. Så jag fick erbjudande att följa med Riktigt roligt att få se det!!

Så för att fira Sveriges nationaldag har vi mest latat oss…en hektiskt och rolig första vecka på sommaren hoppas jag kan indikera på att resten av sommaren fortsätter i samma anda