I nuläget känns det som att jag sitter med en blomma och drar av blomblad efter blomblad och mumlar redo, inte redo, redo, inte redo osv. Det dumma är att blomman jag drar på verkar vara ändligt stor och nya blomblad växer hela tiden ut och jag får aldrig något svar. Det hela handlar såklart om Lukas viltspår och en ev start på ett öppenspår.

Han fick två spår igår. Spåren 1 var ca 200 m, 2 vinklar, bredvid bäck och liggtidca 14 timmar över natten med en regnskur. Gick det i samband med morgonpromenaden. Starten blev inte alls bra, han slarvade och drog iväg åt annat håll. Stannade och stod still när någon passerade på grusvägen bredvid eftersom mamma gått åt det hållet. Sedan var det rätt ok och klöven var intressant dock med ännu en störande mördarsnigel på

Spår 2 blev ute hos mormor och morfar. Drygt 300 m, 3 vinklar, liggtid ca 6 timmar. Bra start, tappar bort sig ibland, slarvade i mitten när han fick lite bråttom, sista sträckan bra, klöven hade nu istället fått myror på sig, men han drog ändå av pinnen och kom med allt till mig

Ena stunden tycker jag han slarvar för mycket, nos upp, tappar, ringar, känns okoncentrerad, inget riktigt ”sug”. Å andra sidan har han gjort stora framsteg finns inte en tanke på att ta kisspaus i spåret, klöven är intressant, jobbar bra, när han ringar verkar han ändå föröka hitta tillbaka…

Kanske är det bara jag som är för hård och noggrann. Han kommer aldrig bli någon som går med nosen i backen konstant rakt i spårkärnan på millimetern. Kanske är det jag som tycker att ringningarna i vinklar och snår tar på tok för lång tid medan han innerst inne verkligen försöker och snart börjar bli stressad eftersom jag vill att han ska hitta spåret snabbare?? Dessutom har han börjat rycka till i kopplet och hoppa till när vi hör oväntade smällar på promenader..förhoppningsvis övergående.

Åh…blir snart inte klok på mig själv. Ena stunden är jag sugen på att anmäla och hoppas på det bästa och om inte annat ta det som bra träning för att se var vi står i träningen. Andra dagar tycker jag det känns onödigt att gå ett prov om man inte är redo. Alltra bäst vore ju om jag lyckades få till ett oredentligt spår hemma först. Får helt enkelt jaga ut någon med klöv och blod och inga snitslar….suck!! *funderar vidare*

I onsdags åkte vi upp till klubben för lite träning. Väldigt lyckad tycker jag. Tycker vi har svårt att utvecklas och står mest bara still och stampar på det vi kan. Men det var ovanligt mycket folk uppe på klubben och störningarna var många. Men Lukas lyckades hålla fokus på mig mestadels och göra det vi bestämt oss för. Dessutom fick han hälsa på en snäll tollartik Precis vad han behöver eftersom han är rätt osäker vid hundmöten och går efter tanken ”bättre att låtsas vara farlig än att bli påflugen”. Dessutom träffade vi på en 13 veckors samojedtik på promenaden. Sååå söt! Verkligen en liten bomullstuss!

På fredag blev Lukas lite sur på mig eftersom jag packde väskan och åkte ner till syrran i gbg. Det vankas grillkväll med sköna gänget. Lukas fick vara hemma eftersom mamma och pappa ändå skulle ner en sväng på lördagen. Men med på grillkvällen var även en boxer. En härlig boxerpojk som låter som en gris Så charmig med alla sina läten och dreggel och att bära runt och bita i den söndriga fotbollen var kvällens höjdpunkt enligt honom.

Idag när man väl satte sig framför datorn igen hade man ett mail om att man vunnit pris Slängde in en chansning hos Sanna och hade turen på min sida.

Dessutom ligger vi bra till i Agrias tävling. Så TUSEN TACK till er som röstar! Har finläst reglerna nu och det räcker att ligga topp 14 för att vara finalist. Då vinner man Petdrinker. Av de 14 finalisterna väljer sedan Agriasjury ut vinnare 1, 2 och 3. Antagligen pga fusket som uppstod i vintertävlingen så vill de inte att det ska vara solklart att de med flest röster vinner. Men så länge vi hålelr oss topp-14. Sedan skadar det ju inte att ändå ligga bra till så de ser att folk gillar vår bild

För övrigt har vi börjat med månadens andra mål – dra ner dragkedja. Kan säga at Lukas var betydligt duktigare än jag trodde. Så detta hoppas jag kunna filma och visa. Ett riktigt kul och nyttigt trix för hundar att kunna….så lata hussar/mattar får hjälp i vardagen.

Hoppas ni haft en trevlig helg allihop! Nu laddar vi inför nästa vecka, som förhoppnignsvis bjuder på mer spårning.

Kvart över åtta var både jag och Lukas klarvakna och satte oss i bilen. Kände för en härlig morgonpromenad nere på strandpromenaden. Det blåste en del men det var ändå skönt med omväxlande promenadytor. Dessutom hade vi frukost med oss som avnjöts till denna utsikt

Lukas mumsar sina matkulor som jag lagt på berget

Var även tvungen att känna vattentemperaturen. Lite kallt för min del. Men Lukas var snabb som sjutton att traska ett steg ut i och satte sig ner i vattnet. Lagom temp för enligt honom alltså.

Igår tillbringade vi hela dagen ute hos mormor och morfar. Passade på att lägga ett spår till Lukas. ca 300-350 m, 3 vinklar, bloduppehåll, samt en återgång. Jag har svårt för att bestämma mig om jag tycker han går bra eller inte. Fick honom att noga lukta på starten, ändå traskade han fel på första raksträckan. Gick rätt ok delar av spåret. Bloduppehållet – ok. Återgången har jag inte riktigt koll på hur man gör eller vad hunden väntas göra, men jag gick med släpande klöv några meter, gick tillbaka samma väg igen utan att dra klöven och fortsatte från utgångspunkten igen. Han traskade på den ”felaktiga”-vägen, började snurra rejält när han tappade bort det. Gick tillbaka och tog ”rätt” väg. Så egentligen borde han ju ha en fungerande nos ändå.?!

Väl framme vid klöven stannade jag en bit bort för att se hans reaktion om jag inte berömmer och pladdrar på. Han gick förbi den någon meter. Hittade den och tog den. Väl i munnen började jag berömma honom. Han lyckades dra av den från den tunna, döda pinnen och kom till mig. Ett fint framsteg med tanke på att han första gångerna inte ville ta den i munnen, så drog han nu loss den Så, jag får nog kalla mig nöjd med spåret.

Har inget intressant eller händelserikt att skriva, annat än att dagarna rullar på med sköna långpromenader innan frukost, små träningspass och en sovandes Lukas.

Agria har dragit igång en fototävling igen och vi är som bekant med.(Klicka på bilden för att ge oss en röst). Vill säga TACK till er alla som är inne och röstar på oss. Utan er hade vi inte kunnat klättra och befästa vår position. Hade jag kunnat hade jag bjudit er alla på tårta om vi vinner. Dock lite svårt med tanke på hur utspridda ni är i Sverige. Klart en solande golden ska vinna?! Men det finns ju en massa andra helt underbara bilder att rösta på också. Själv hittar jag nya fina favoriter dagligen.

Så återigen tack för rösterna! Är ni också med?? I så fall hojta till med länk eller bild så röstar vi såklart på er också så ofta vi kan

Mamma och pappa har semester och vi har tillsammans givit oss iväg på små dagsturer, Lukas hänger såklart också med. I söndags bar det av upp till Smögen. Trots att vi bor relativt nära, så är vi inte där mer än typ 1 gång per år. Låter galna turister sköta resten. Brukar ändå bara vara en massa krimskrams butiker på bryggan. Men i år var det ändring, lite mer stil och standard på butikerna. Vi gick runt i butiker, käkade och sedan var jag tvungen att återvända till butiken Alfons. Hade sett skylten nedan och den var ju bara så klockren!! Sanna ord!! Den var ju tvungen att fälja med hem..

Sedan idag for vi iväg ut till Tjörn och Orust. Tog lite småvägar hem istället för tråkiga motorvägen. Hamnade i en tygaffär och vad hittar man där?? Jo tyget nedanför. Var ju tvungen att köpa med mig en bit så det räcker till en kudde…Va? Vaddå hundtokig? Jag? Ne varför tror ni det

Var dessutom efit i måndags – kika gärna Efit måndag 4 juli.

Direktlänk till tävlingen  http://www.agria.se/tavling/hem/harligahund#gly-date;1;NOTE-8JES5T-0 - TACK!!

Gick in på apoteket igår med mamma för att köpa fästingmedel til Lukas. Tog med mig en Frontline Vet 20-40 kg fram till kassan och frågade om detta var den mildaste varianten. Hon i kassan missförstod mig och trodde jag menade billigast. Vi gick till djurhyllan tillsammans och hon visade mig den för lättaste hunden. Jag förtydligade mig och sa att jag undrade vilken som var snällast resp starkast av frontline vet, frontline comp, exspot och effipro. Hon försökte återigen få mig att förstå att den för små hundar är minst stark. Hon verkade fortfarande inte förstå vad jag menade… Suck!!  Hon hämtade istället en kollega…

Jag omformulerade mig denna gång: vad är det för skillnad mellan dessa 4? Till svar fick jag återigen något som syftade till att det har med storleken på hunden att göra. Nu började jag bli lite arg. Men jag har en hund på 35 kg och måste hålla mig inom detta spannet, så vilken av alla förpackningar mellan 20-40 rekommenderar du? Vilken är starkast? Och vad har de för olika verkningsmedel? Fick inget ritkigt svar…. Efter ett tag såg jag att både frontline och effipro har fipronil som verkningsmedel, och frågade därefter om skillnaden.

Till svar får jag att man ska kolla mängden.Jag gjorde det och såg detta – frontline 100mg/ml, effipro 268mg/pipett. Varje pipett var på 2,68 i båda förpackningarna. Så ni förstår det blir ju precis lika starkt. Så jag frågade igen om skillnad och vad hon rekommenderar. Då påpekar hon att den ena har 268mg och den andra bara 100. Jag försökte få henne att förstå att man får ju räkna per pipett eller ml, liksom ta hänsyn till vad de angett det i för storlek. Varpå hon nästintill idiotförklarar mig och mamma genom att säga ni förstår ju att 268 är mer än 100. Då tänkte jag: Jo tack vi vet, men du som jobbar på apotek borde väl veta att man ska se om m na menar per dos eller ml?? SUCK!

Jag insåg att detta inte kommer leda till att jag blir klokare eftersom hon absolut inte kunde ge någon förklaring eller ens förstod hur jag menade eller vad jag försökte förklara att hon läste fel. Då kom droppen och hon tittar på bilderna på förpackningarna och säger att effipro är nog för hundar med lång päls eftersom det ser ut så på bilden, medan frontline är för de med kort päls eftersom den visar en dalmatin….Jomen absolut, visst, självklart är det bilden på förpackingarna som förklarar hela skiten. Jag blev riktigt besviken och gick därifrån. De får tro precis vad de vill, men att bilden skulle vara den absoluta avgörande saken är ju helt uppåt väggarna. Och OM det nu skulle vart så så kunde hon ju klämt ur sig det tidigare och inte bara chansa för att låtsas ha hittat lösningen på världens största problem….ÅH så %@&?#/&” förbannad jag blev!!

Gick till ett annat apotek i stan och fick en lite bättre förklaring. Så en Frontline Vet fick följa med hem. Har även sökt egen info på nätet och kommit fram till att den verkar passa oss bäst. Egentligen vill jag inte ha gift på honom, men det rent ut sagt kryllar av fästingar i skogen som vi går i dagligen. Och även om vi väljer mer asfaltpromenader så får han de på sig…..suck…igen

(bildkälla)

Förresten, AGRIA har dragit igång en sommartävling igen..Vårt bidrag är inskickat men ännu inte kommit upp (gör det nog inom kort) Men kika gärna in här för att lägga en röst och leta efter bilden nedan. Direktlänk kommer så fort jag ser att den är upplagd och godkänd av de =)