Tre dagar denna veckan har jag varit barnvakt åt lilla Sanna. Nja så liten är hon inte längre hon har faktiskt blivit 3 år nu Lukas har som vanligt varit lika lugn och snäll mot henne som han varit sedan hon satte foten här för två år sedan. Han vill gärna ha möjlighet att få ligga mitt uppe i leken hur trångt det än blir. Sanna har blivit mer förståndig och är mycket noga med att ta stora kliv för att unvika hans svans, en godis får han vid beröm, en liten klapp och är han på väg att ta en olovlig leksak säger hon ett bestämt NEJ..och dra på trissor vad han lyder hennes NEJ! Även petiterna som varit på besök lyder hennes små sitt och nej…allt för en godis.
Men lite svartsjuk blir han ändå, även om han inte vill erkänna det. Sitter jag på golvet och det finns några centimeter bredvid mig klämmer han mer än gärna in sig och lägger huvudet så nära det går. Vill Sanna leka med bolar i trädgården tar han de ibland i hopp om att ett snyggt och frivilligt avlämnande leder till lite uppmärksamhet. Så lite hyss gör han allt.
Så igår…Alla två-benta satt ute och åt smörgås i ena änden av trädgården. Altandörren var igenputtad eftersom vi bygger om altanen och den i nuläget saknar staket på vissa ställen. Ändå lyckas hundarna putta upp den två(!) gånger och busarna Elvis och Lukas skuttar ut. När vi sedan bär in maten möter vi en syn vi sällan skådat. Lukas har krupit upp i soffan. I soffan i mitt rum är det fritt fram för honom, men inte i vardagsrummet. En regel han vet om! Men nu ligger han där så diskret att inte ens syrran såg honom när hon gick in. Hur gick det då med dockan som låg längst ut på soffan? Den ligger fint kvar för stora Lukas har knött in sig på insidan om den…
I torsdags kväll plockade jag och syrran fram lite agilityhinder för lite aktivering och inlärning av främst petiterna.
Först ut Elvis som gör så gott han kan
Chippen fattar galoppen rätt fort..
..och ökar farten
Lukas visar hur snäva svängar han kan
Medan Chippen fortsatte med hopp…
…vandrade Lukas vidare till bus med Elvis.
PS…Ni verkar ha hållt tummarna för mig —> klick! Tusen tack!
Eftersom det blir studier för min del i höst är det på tiden att köpa en ny dator. Och varför inte snygga till den rejält genom att vinna detta laptop-skin..?!
För övrigt kände jag och Lukas oss hurtiga och gav oss ut på en liten löprunda i skogen. Fort kan man knappast påstå att det gick, snarare lagom tempo Det var lite varmt och länge sedan sist. Kanske borde lägga upp ett litet konditionsprogram för honom. Sakta eller snabbt, vi kom iaf runt
En dag med väldigt växlande väder..blir aldrig klok på detta. Mormor och morfar var här hela dagen. Morfar hjäplte pappa med börjandet av tak över den övre altanen. Själv låg jag mestadels försjunken i en bok och plöjde 180 sidor. Väldigt avkopplande. Lukas däremot har lite svårt att koppla av ute i värmen och när det händer så mycket runt omkring honom. Så tillslut tog jag med mig honom in så han fick sovit lite. Hoppas ni haft en bra helg!
9.00 Ut och plockar en egenodlad jordgubbe till frukostfilen
10.00 Ut på kiss- och bajspromenad
11.00 Fått prov på ny sololja…Luktar numera kokos och morot..?!
12.00 Lukas hjälper till att hänga upp tvätten
13.00 Nybakt bröd och blåbärsmuffins
14.00 Djupt försjunken i boken
15.00 Studerar pappa balanssinne
16.00 Tränar ”runt” runt busken med Lukas
17.00 Lukas har svårt att koppla av ute
18.00 Ögonblicket innan jag tar in sömntutan så han får sovit
Svar: nästintill minsta möjliga Inte mycket man orkar i hettan. Lukas tycker det är för vamr toch jag tappar lusten. Lika bra att lägga sig och läsa en bra bok istället.
Men efter att ha hjälpt en träningskompis med lite jakt i skogen blev jag sugen på en snabbis i trädgården innan kvällspromenaden. Attans vad duktig han var. Några moment som skulle likna linjetag. Lite inkallning och bara lattja runt med dummien. Lukas, mesen, har små lätta valpdummiesar på 100 (?) gram tror jag. Har även en på närmare 400 gram. Den bär han med lågt huvud. Men efter lite lek så ropade jag bara ”hämta” och syftade mest på tennisbollen som låg mitt på gräsmattan. Han drog på den och gjorde sedan ett varv runt trädgården för att dyka ner vid ryggsäcken och plocka upp den stora dummien..
I lördags var vi bjudna på grillkväll hos tervliga Anna. Hundar var välkomna fast det var bara jag som tagit med Lukas. Men han fick en härlig lekstund med damerna Hålli och Qurri vilket han uppskattade rejält. Flickorna har lätt till skall medan Lukas är tyst som en mus. MEN! När det var dags för hemfärd fick de andra höra honom… Vi var runt 10 st och satt runt ett fyrkantigt bord, som Lukas gått in och ut under flertalet gånegr innan vi åt. Alla resta sig och gick mot bilarna, men Lukas är borta? Han låg ju bredvid mig innan vi gick. Jag ropar på honom och hör ett ynkligt litet ”voff”. Stackarn var instängd under bordet. Stolarna var inputtade utan minsta mellanrum så han vågade sig inte ut
I går kväll var det ett rejält åskoväder som drog in över oss. Det blixtrade till flertalet gånger och mullrade på rätt gott vid 23-tiden. Så vad gör Lukas då..Stirrar på mig med en blick som säger ”sluta ta kort på mig, jag behöver min skönhetssömn.” Och snarkade vidare…åskberörd? Inte det minsta!
Men i morse var han sur på mig..Sjutsingen vad lång tid det tog för mig i skogen..Jag var ju bara tvungen att plocka blåbär som du var rejält stora efter regnet. Så nu doftar det nybakta blåbärsmuffins med crumble (smulpaj-liknande) över sig. MUMS! Dags att avnjuta en..
Vaknade med rejält halsont idag…Kan bero på helgens bad, löprunda och besök av sjuklingar :/ Men jag och Lukas bestämde oss för att åka ut till mormor och morfar istället för att ligga hemma och tycka synd om mig.
Ett spår igen nästan 400 m, 3 vinklar, lite blodskvättar här och var under spårets gång, liggtid cirka 2½ timme. Istället för att gå i skogen ville jag se hur han spårar i gräs. Traskade in på grannens åker. Upptäckte att gräset var betydligt högre än jag tänkt mig, räckte ju Lukas till manken nästan..Men men, lite åkerspårning, lite grusväg, lite åker. Första sträckan riktigt fint. Andra sträckan vimsar lite, men det blåste en del. Tredje sträckan längs grusvägen tyckte han var konstig. ”Är du säker på att jag inte ska svänga upp i skogen?”, tyckte han. Sista sträckan ut på åkern gick ok. Lyckades hitta klöven innan jag såg den och försökte stolt få den tillbaka till mig trots att den var fastknuten i en bunta långa grässtrån. (Man vet aldrig vad för djur som kan passara och vilja ta med den där ute )
Kameran glömdes hemma så det fick bli lite bilder tagna med mobilen…
Högt gräs att spåra i
Poserar med goa klöven
Kvaliten på filmen är väl kanske inte den bästa. Men ändå rätt ok för att vara mobilfilmad med 2 megapixlar Den ska iaf föreställa en Lukas som hämtar klöven jag kastat iväg. Han har börjat bära den med mer stolthet och högre svans jämfört med första gångerna. Mitt pipiga lilla beröm i slutet kan man ju strunta i att lyssna på….
Får väl erkänna att inte bara Lukas är knasbollen av oss…Igår blev jag och syrran trötta på hettan och begav oss till stranden. Därmed blev premiärdoppet avklarat Hundarna fick vara hemma med kylhandduken över sig och de klagade inte. Det var väl knappast jättevarmt i vattnet, men känslan berodde nog även på att kroppen var väldigt varm när man gick ner.
För övrigt vaknade jag av svansviftning a la Lukas kvart i åtta i morse. Fick själv tokrycket och gick ut och kissade hundarna för att sedan ställa upp slalom och hopphinder i trädgården. Så där stod jag och tre hundar och körde agility innan klockan halv nio på söndagmorgon – i halvt ösregn..! I vilket fall skötte de sig fint. Lukas fick repetera lite enkla bakom- och framförbyten över hopphinder och lägga till lite svängar med slalom. Petiterna fick köra enkla hopphinder. Och Chippen klämde till med lite slalom. Elvis har ju tokskällt på hopphindrena och tyckt att de är farliga så jag tänkte att hakar han på när de stora grabbarna kör så kanske han fattar grejen. Men icke! Går med världens finaste ögonkontakt på andra sidan om mig och väntar på godisen istället…
Denna hurtiga söndag övergick sedan till att bli irreterande. Filmade Lukas med mobilen i torsdag när han lattjade i sin säng. Tankade över på datorn och skulle kolla. Men icke! Då krånglade videopragrammet som kan ändra filformat så jag kan ladda upp det här. Sedan hittar inte överföringsprogrammet min telefon. Men med hjälp av pappa och X antal uppdateringar och nya nedladdningar så funkar det
Vad han sysslar med är en bra fråga. Han gör så ibland när han är blöt på huvudet eller har ätit något gott och vill smeta av sig lite. Men denna kvällen var han både torr och kvällsmaten uppäten sedan länge. Knasboll
Åkte från jobbet ca 13 igår eftermiddag, hem, slänga i sig mat, packa väskan, för att sedan landa ute hos mormor och morfar kl 14. Inte slösa på minutrarna här inte
Dumpade Lukas hos de medan jag traskade ut i skogen i sällskap av klöv och blod. Blev ett ca 400 m långt, bloduppehåll 15 m, 4 vinklar. Aningen längre upehåll mellan blodet än jag brukar. Traskar runt där i lugnan ro och nynnar lite fint. Plötsligt knakar det till och jag hoppar högt tittar upp. 10 meter framför mig står Fröken Rådjur och glor. Jag tar ett steg till för att få bort henne så hon inte ska klampa i mitt spår. Tillsut skuttar hon obekymrat iväg och jag traskar vidare. Nog fasiken ser jag henne skymta lite senare i spåret också…Hmm, skogen är stor men tydligen inte tillräckligt stor för oss båda
4 timmar senare får även Lukas traska med ut i skogen. Går fint, ringar lite vid bloduppehållet. Flaxar iväg en större bit i slutet. Väljer att vara helt tyst i närheten av klöven och vänta ut honom. Tillslut hittar han den. Och vem skymtar några tiotalmeter därifrån….? Jo Fröken Rådjur…igen!
När vi sedan åkte hem på kvällen lattjade vi med klöven i trädgården. De tidigare klövarna har varit hela och fina. Denna är mera skavt och benet sticker ut lite. Och desto godare tycker Lukas. Han som brukar vara så finkänslig kan nu tänka sig att norpa åt sig den och gnaga lite mysigt på den…Knasboll!
Midsommardagen bjöd på lydnadstävling på Uddevalla Brukshundklubb. Jag passade dit att åka dit. Istället för Lukas hade jag med mig kameran för att fota. Men lite motljus gjorde att bilderna blev lite sisådär, men bjuder på ett gäng ändå
Irländsk setter i klass 1
Schäfer, kom 2:a i klass 1.
Pinschern Gibson, klassvinnare i klass 1.
Vissa hundar hade lagt till momentet ”kolla om sekreteraren rakat bene..?” i klass 2.
I fredags packade jag och Lukas in oss i lilla Clion och styrde mot Göteborg. Ibland förundras man över hur myckt som ryms i en sådan liten bil. Jag, Lukas, en typ sportbag, en lite mindre väska, 3 agilityhinder samt diverse småpåsar – bara i bagaget. På golvet i baksätet låg agilityslalomet samt 2 gamla infravärme. Samt Lukas i baksätet och jag bakom ratten. På hemvägen byttes påsar och infravärme istället mot 26 kilo hundmat. Och ändå rullade bilen finfint. Att köra utan bromsar som ligger på gör verkligen susen
I vilket fall som helst vankades det grillfest på lördagkvällen. Vi var 8 pers och 3 hundar. Trevligt hade vi långt in på natten. Även Lukas. Ibland har han verkligen svårt att gå och lägga sig. Särskilt när vi är borta. Detta trots att vi är hos syrran ofta och han brukar kunna gå och lägga sig. Men är det grillfest och det finns gäster så är han artig nog att vara social – hela tiden!
Framåt 23 när det började bli lite småkyligt emellanåt tog jag ut hans täcke som han slumrade på. När vi sedan gick in vid halv 1 hade han legat med oss ute hela tiden. Trots hög musik och mycket prat. Inne var det först vanlig musik och sedan drog vi igång Singstar. Och trots att våra sångröster inte är de vackraste i vanliga fall, och speciellt inte så sent på kvällen envisades han med att ligga hos oss i vardagsrummet. Jag visade honom täcket inne i vårt sovrum i ett försök att ”natta” honom, men vips var han ute hos oss igen. Hög musik bekommer honom inte. Är det fest så är det, enligt honom
Även i värmen har Lukas ibland svårt att gå och lägga sig. Han ligger gärna i skuggan i gräset vid vårt förråd. Men ligger man på altanen och solar, som jag gjorde idag, så ska han vara med. Ett tag låg han mitt i solen på täcket jag hängt mot räcket för att slippa vinden. Han flåsade och tyckte det var varmt men icke att han går och lägger sig. Nära ska man vara. Så ibland får man stänga in honom eller helt enkelt gå in själv. För går man själv in så svansar han efter direkt.
Detta är lite knepigt tycker jag. Annars har han inte alls samma ”flockkänsla”. Att kuta iväg i skogen är inga problem. Han tycker sig klara sig bra själv. Men på kvällar är han väldigt noga med att ha koll på oss. Är man borta för länge på kvällen har han ofta svårt att somna hårt, utan måste va beredd när man kommer hem. Rätt charmigt ändå..
Har ni vågat bada än? Inte jag och Lukas, badkrukor som vi är…
La ett litet spår till Lukas i söndags. Det blev inte med något blod utan bara klöven. Cirka 350 meter långt, 2 vinklar, liggtid drygt 3 timmar. Vår ”vanliga spårskog” är mest barrskog och mark med barr och lite gräs. Men söndagens skog var mest lövskog och spåret gick genom blåbärsris nästan hela tiden. Stundvis över nedfallna träd och rishögar sedan vinterns snömängder och blåst.
Hur gick det då? Ja laddningen är det inget fel på. Medan jag smet iväg för att lägga spåret gick pappa en liten runda med Lukas. När de passerar där jag gick rakt upp i skogen drog Lukas till. Så luktsinnet borde det inte vara fel på Även när han och jag sedan gav oss ut för att gå det visar han att han VILL.
Tappar lite hit och dit, som vanligt. Men att spåret gick i blåbärsris gjorde att det krävde koncentration och nosen långt ner i riset. Kanske borde lägga oftare i sån terräng..? Korsningen över en grusväg klarar han av ok. Stannar och sitter och väntar först eftersom det var ett smalt men djupt torrt dike i vägen. Finkänslig som han är trodde han att det var stopp där. Ett litet ”hopp över” så fortsatte han. Klöven hittade han men tyckte nog att han kunde slippa ta den i munnen och bara ta emot godisen.
Insåg att jag nog har lite stora krav på honom. Sett hundar som spårar med nosen tätt inpå spårkärnan och det är väl det jag förväntar mig av honom. Men jag får nog godta att han flaxar lite. Oftast finner han ju ändå tillbaka till spåret utan hjälp. Och när jag gick där i skogen konstaterade jag att han jobbar FRAMÅT. Blir det lite stopp och tapp stannar han inte upp och tycker det är trist och går och pinkar eller nåt annat, utan han jobbar sig framåt.
Kanske vi kan våga oss på det där anlaget i sommar iaf….
Lukas har som vanligt varit lika lugn och snäll mot henne som han varit sedan hon satte foten här för två år sedan. Han vill gärna ha möjlighet att få ligga mitt uppe i leken hur trångt det än blir. Sanna har blivit mer förståndig och är mycket noga med att ta stora kliv för att unvika hans svans, en godis får han vid beröm, en liten klapp och är han på väg att ta en olovlig leksak säger hon ett bestämt NEJ..och dra på trissor vad han lyder hennes NEJ! Även petiterna som varit på besök lyder hennes små sitt och nej…allt för en godis.
